Meny

Träd

MINA VILDA LÄKANDE TRÄD

Här ser du ett urval av mina kära träd. Vill du lära dig mer om träden är du välkommen på en örtvandring, se mer under aktiviteter.

 

Foto: Marie och Bengt Håkanson


11072013-1_ruta_med_bred_ram_nedan-redigera-2-redigera-6-redigera-4-redigera-11-redigera-11_464.jpg 

Al (Alnus glutinosa)

Alen tycker om att växa nära vatten. Äggrunda blad har trädet, lite klibbiga är de vid lövsprickningen speciellt klibbalen.

Knopparna är blåvioletta, mycket vackra att se på med lupp.

Kottarna är också mycket vackra.

Alen kan man använda när småsår uppstått.



Alm (Ulmus glabra)

Bladen är sträva. De känns som en orakad kind!

Kännetecken är att ådrorna på bladen inte är symmetriska. De liknar en skjorta som är "felknäppt".

Jag äter gärna frukterna när de är gröna, men sköljer dom inte för då blir de bruna. Gott i min sallad.

 

 

Ask (Fraxinus excelsior)

Asken har ståtliga svarta knoppar som pekar uppåt. Knopparna liknar soldater med svart hjälm, tycker jag.

Knopparna är jättevackra i lupp och närfotografering.

Trädet kallas också kungsträdet på grund av att de kommer sist och går först!

Ett omslag med askblad gör mig gott vid värk.

 

Asp (Populus tremula)

Aspen är ett av våra vanligaste träd. Tycker om att växa tillsammans med andra aspar på en ljus plats.

Kallas också fåglarnas träd eftersom veden är mycket mjuk att hacka i.

Det prasslar så skönt i trädet när bladen darrar i vinden. Fina höstfärger kan den också stoltsera med.

Ibland bjuder jag min hud på en salva gjord på aspknoppar.

 

Björk ( Betula verrucosa) Vårtbjörk

Ett av våra äldsta ljusälskande träd.

Glasbjörken finns i hela vårt land. Anledningen är bland annat att de pyttelilla fröet har så stora vingar och kan därför flyga mycket långt.

På våren brukar jag ta lite näringsrik sav från egna björkar. Annars måste markägaren ge tillstånd.

De späda bladen plockar jag fram till midsommar, torkar och spar till vinterns mörka tid.

 

Bok ( (Fagus sylvatica)

Boken har en slät och vacker bark och mycket tät krona.

Bokollonen är mycket omtyckta av fåglar, sorkar och ekorrar.

Tillhör de "bärande träden" som ek, rönn, oxel, apel, hassel och hägg.

Att promenera i en bokskog på våren är helt underbart!

 

Ek (Quercus robur)

Ett enormt mäktigt träd som insekterna gillar. Kan bli många hundra år. Eken står stadigt med sin gigantiska pålrot djupt ner i jorden.

På hösten när ekollonen är bruna brukar jag plocka några. Sätter i vatten, låter dom grodda sig. Roligt att studera hur de växer under vintern. På våren planterar jag ut dom i sin rätta miljö.

 

En (Juniperus communis)

Träd eller buske? De tvistar de lärde om. För mig är det ett träd.

Enen kan bli väldigt gammal. Växer långsamt och har seg ved.

Den "kvinnliga" enen vill växa lite skyddad från blåst, men inte "hannen". Han står gärna i tuffare klimat.

Jag plockar ibland några mörkblå enbär för att göra en skön massageolja.

 

Gran (Picea abies)

Vårt vanligaste träd. Kom till Sverige sent men sprider sig fort.

Granen har ytliga rötter och blåser därför lätt omkull.

Kallas också tuggummiträdet framförallt för sin kåda. Av kådan gör jag en skön salva.

Även skotten bidrar med en skön och värmande olja.

 

Hagtorn (Crataegus sp)

Hagtorn tycker om att växa i hagmarker.

Hagtorn kallas också för hjärtnäring.

Blommorna liknar små söta äppelblommor som tillsammans med den lilla hjärtformade ståndarknappen är mycket fin att fotografera.

Jag använder blommorna, bladen och frukterna.

 

Hassel (Corylus avellana)

Blommar på bar kvist med en liten stark röd blomma.

Bladen liknar almens men är mjukare.

Tänker på Elsa Beskows sagobok Ocke, Nutta och Pillerill.

Hasselnötter är gott, men man får tänka på allemansrätten.

 

Hägg (Prunus poduss)

Mellan hägg och syren är vackrast, sägs de. Håller med.

Blommorna luktar inget gott, tycker jag.

Veden är hård och seg.

På försommaren spinner häggspinnarens larver ett vitt nät av trädet, ser spöklikt ut.

 

Hästkastanj (Aesculus hippocastanum)

Blommorna liknar en glasstrut med geléhallon ovanpå, tycker jag.

När bladen faller liknar fästet en liten hästsko.

I min ficka ligger några kastanjer som sägs hålla sjukdomar borta!

 

Lind (Tilia cordata)

Mitt favoritträd! Kallas kärlekens och glädjens träd. Bladen är hjärtformade.

Grenarna växer neråt sen uppåt som en "hårlock".

Blommorna är ej "lindblomsgröna" som sägs, däremot är lönnens blommor det.

Lite vackra blommor i min tekopp gör mig gott vid förkylning.

 

Lönn (Acer platanoides)

Detta vackra träd visar först de "lindblomsgröna" blommorna. Sen kommer bladen.

Blommorna lägger jag i min sallad eller äter direkt från trädet, smakar honung.

Om jag vill höra en vacker insektssång, så ställer jag mig under en blommande lönn.

 

Oxel (Sorbus intermedia)

Oxeln är släkt med rönnen. Bladen är tjocka med hårig undersida.

Blommorna luktar inget gott.

Bären är som rönnens sura, men nyttiga.

 

Pil och sälg (Salix sp)

Det viktigaste trädet för bl.a. humlor och bin som vaknar tidigt på våren. De får sin "frukost" där.

Beger sig sen vidare till våra bärbuskar och fruktträd för att på hösten ge oss blåbär, hallon och annat gott.

Sälgen och pilen blommar på bar kvist.

Blomknopparna har ett hårt fjäll där de små "videkissarna" vilar så sött.

 

Rönn (Sorbus aucuparia)

Växer snabbt. Släkt med oxeln.

Knopparna har päls eftersom de öppnar sig tidigt på våren. De smakar sötmandel.

Blommorna luktar illa, bären är nyttiga men sura!

 

Tall (Pinus sylvestris)

Ljusälskande träd med små kottar och långa barr.

Står stadigt i jorden med sin pålrot.

Saft gjord på tallstrunt gör mig gott. Även gott som te i förkylningstider.